Föregångslandet Sverige dör

Året är 2009. Enligt statistik är Sverige fortfarande världens mest jämställda land. I juni 2009 ställde jag den öppna frågan ”Var finns jämställdheten? Vem är det som är jämställd?” Jag som vänster anser att vi har fortfarande en lång väg att gå. En jämställdhetsminister som inte vill kalla sig feminist, könsbaserade löner är fortfarande ett faktum och klassamhället likaså. Tanken på hur det ser ut i alla andra länder skrämmer mig. Året är 2010. Sverige har nu ett rasistiskt parti i riksdagen, ett parti som anser att mångfald är skadligt, att julafton och svenska traditioner är i fara, att vi bör gå tillbaka till bondesamhället och att muslimerna är ett hot mot vår gemensamma nationalitet. ”Den svenska nationaliteten”, bör jag kanske säga. Jag tillhör enligt Jimmie Åkessons beräkningar inte den. ”Den svenska nationaliteten” tänker jag inte säga. Enligt mina beräkningar tillhör jag den, i allra högsta grad. Personligen anser jag att det inte är muslimerna som är ett hot mot julafton, utan snarare är det kommersen som hotar. Jag anser också att istället för att säga bondesamhället så borde man säga slavar. Jag gillar raka rör. SD:s gräsrotsarbetare vill ha feodalism. SD vill däremot inte ha balkanmusik, hiphop eller David Lynch-inspirerade bildprojektioner. SD dömer ut allt som är ”provocerande och störande konst.” I övrigt har vi en ny bostadsminister, som inte tycker att det är hög tid att bygga nya hyresrätter. Studenter kommer alltså fortsätta att tälta i Lund. Bostadsministern, som också har uppdrag som rör det statliga stödet till trossamfundet, anser att man bör integrera religionen mer i vardagslivet. Bra. Glöm inte islam. Sittande jämställdhetsminister får efter valresultatet vara kvar. Hon som inte tycker att det borde finnas individuell föräldraförsäkring eller feministiskt självförsvar. Undrar vad hon tycker om att svenska kvinnor inte längre har fri aborträtt. Vi dör. Jämställdheten dör, om den någonsin fanns. Från och med nu kommer fjortonåriga flickor att dö av blodförgiftning som en följd av smutsiga läkarinstrument. 40-talet, välkommen tillbaka. Grattis Sverige.

Rasismen är ett resultat av högerns politk

Det är nog ingen större nyhet att vi numera har ett rasistiskt parti i riksdagen. Ett parti som beskyller samhällets problem på att människor som av någon anledning väljer att fly från sitt land kommer till Sverige. Med konspirationsteorier om att muslimer försöker ta över världen har de lyckats sätta skräck i människor för Islam och dess anhängare. Just det sista är versionen som vi ofta blir intalade av från borgerlig media och är bara ett sätt av högern att skylla bort den egentliga anledningen till den nuvarande situationen.

När en regering sitter i en av de största ekonomiska kriserna någonsin och struntar i att göra något åt arbetslösheten börjar människor givetvis ifrågasätta det politiska systemet. Och när det då kommer ett parti som säger att "Stoppar vi invandringen så löser sig allt" så tror många människor på detta. Det låter logiskt, har man inga jobb åt "sina egna" kan man inte ta hit en massa människor. Det är precis vad högerns politik har lett till, jag är övertygad att ifall man lagt de 100 miljarder man sänkte skatten åt Sveriges överklass åt att anställa folk inom offentlig sektor, byggt bostäder och satsat på att anställa arbetslösa hade mindre människor köpt SDs retorik. Oavsett om vi tar in invandrare eller inte hade vi kunnat ha full sysselsättning i Sverige. 

Vi socialister brukar ofta prata om att konfliktperspektivet mellan arbetande människor och överklassen, finns det även här? Helt klart. Att utpeka en grupp som mindre intelligent, mindre human eller vad man nu kan hitta på är ett gammalt knep av de rika för att legitimera invasioner av länder för att roffa åt sig av naturtillgångar såsom olja. Det tydligaste exempelt på det här är USAs krig mot Afghanistan och Irak där man påstår sig ha krigat för friheten i dessa länder när man egentligen samarbetar med flertalet länder som bryter grovt mot mänskliga rättigheter såsom Saudiarabien, Colombia och Israel. Man har inte invaderat Irak och Afghanistan för att "befria" invånarna, utan för att komma åt deras naturtillgångar, något som hade varit betydligt svårare om det inte vore för att det var muslimska länder.

Förrutom detta förlorar vi i arbetarrörelsen på att skylla problemen på varandra istället för att slåss tillsammans mot vår egentliga fiende - överklassen. När vi delar upp arbetarklassen i olika grupper blir vi svagare, det är därför vi inom vänstern alltid står längst fram i ledet i kampen mot rasismen. Vi tror inte på att bara för att vi har samma hudfärg eller talar samma språk så har vi något gemensamt, inte har en städare som får kämpa för att få ihop ekonomin någonting gemensamt med en överklassunge som vaskar champagne på Stureplan? Städarens största problem är hur hon ska få råd med hyran, mat, fackavgift osv medans överklassungens största problem är hur mycket den får betala i skatt, och det är skitsamma vilken hudfärg man råkar ha. Överklassen tjänar på rasismen, gör du?

http://hd.se/helsingborg/2010/09/21/sd-vaxer-men-bli-kvar-i-kylan/
http://hd.se/helsingborg/2010/09/20/samarbete-med-sd-uteslutet/
http://hd.se/utrikes/2010/09/21/populister-har-for-att-stanna/
http://hd.se/bjuv/2010/09/21/det-kanns-tungt-i-dag/
http://hd.se/helsingborg/2010/09/21/blocken-kan-sluta-hoppas-pa-egen/

Kartlägg mig

För drygt tre månader sedan publicerades i Fria Tidningen min rapport kring Sverigedemokraternas Ungdoms demonstration och torgmöte som ägde rum i Helsingborg. Dagen efter var jag kartlagd. På internet fanns jag med på bilder från demonstrationen, där jag deltog i motdemonstrationen, mitt namn och citat ur min insändare stod utskrivet. Inte alls oväntat kanske, och på ett sätt hela publikationens poäng. Möjligen dumdristigt – ändock sant. Det är nu på flera olika demonstrationer bevisat. Så här jobbar SD och SDU. Om det sedan riktas mot mig eller mot flickor under tio år, verkar inte vara relevant. Det viktiga är att någon får ta smällen. När dessa människor stöter på motgångar hotar de ofta tillbaka, gärna på ett ganska rått och skrämmande sätt.

Året var 2005, jag var femton år och stod på Kristianstads folktätaste gågata mellan Domus och Lilla Torg och delade flygblad sida vid sida om ordförande Simon Lindberg i dåvarande Nationalsocialistisk front. Hans partipolitik var öppet mer främlingsfientlig än vad Sverigedemokraterna offentligt medger idag. Partiet ifråga var också känt för sina våldsbenägenheter, tendenser som många SD-kandidater säger sig ha ”lagt på hyllan.” Ändå framstår deras dokumentation av motdemonstrationer, dokumentation av och hot mot privatpersoner bra mycket mer våldsamma än vad Lindberg uppträdde mot mig den dagen – lite politiska skämt och gliringar slängde han över, men inte mer än så. Ändå, trots att saker och ting numera tydligen ligger på hyllan, kan vi se hur både SD:s riksdagskandidat Christian Westling och SD:s pressekreterare Erik Almqvist är fulla och återigen – möjligen hotfulla. Man kan ju undra hur långt ner den där hyllan hänger, hur lätt är den att komma åt?

Så sent som idag blev jag, i något som började som en politisk diskussion, kallad för ”en tyst jävla nobody”. Gott, undrar varför de kartlägger mig då? Nobodies-ar utgör väl ingen fara för tuffa gangsters som SD? Det intressanta, och tragiska, är att diskussionen ifråga började kring hur man hindrar SD från att komma in i riksdagen. Min motdebattör ansåg att man borde rösta på Alliansen för att stoppa rasisterna – en röst på Alliansen, oavsett vilken ideologi man själv tror på. Detta är en taktik jag inte har mycket för, varför skulle jag sälja min röst till Reinfeldt? Diskussionen slutade snabbt att vara en diskussion om politik, utan blev snarare en debatt där jag försvarade vad jag sagt i föregående mening med en ny mening. Jag fick till exempel höra, antagligen i någon form av ytterligare personangrepp, att jag ”ju har vuxit upp med en svensk mamma” – något som min motdebattör alltså inte har. Jag är adopterad och personen ifråga är andra generationens invandrare och ingen av oss är accepterad ur SD:s grundläggande synvinkel. Som vänsterdebattör, öppet bisexuell och kulturarbetare med mångkulturella inslag är jag inte heller särskilt välkommen.

Den bittra sanningen här är att SD splittrar. Istället för att stå upp tillsammans i en sakfråga där hon och jag har mycket gemensamt utvecklades vårt potentiella samarbete till en pajkastning, där ord som ”ni röda” och ”röd propaganda” från hennes håll var något negativt. Jag fick också sagt till mig att vi röda borde chilla, inte ständigt måste ”tigga revolution”. Men sanningen är faktiskt att vi måste det. Inte bara mot Sverigedemokraterna, utan även Reinfeldt & Co. För från vilket håll kom från början kravet om burkaförbud, kravet om lägre löner för invandrare, kravet om språktest? Även om jag skulle svälja min väldigt, väldigt röda röst för att hålla SD utanför riksdagen, skulle Alliansen finnas kvar. Och där drar det åt en tyngre rasism än någonsin innan.

Kartlägg mig allt vad ni orkar – det är inte jag som utgör hotet. Det är inte jag som tillsammans med ensamkommande barn, busschaufförer, pizzabagare och falafelförsäljare utgör en fara. SD:s olika representanter och väljare anser att denna fara riktas mot svenskheten, mot traditionen, mot jobben, mot kulturen, mot staden, mot landet, mot julafton. Hotet är uppmålat, SD har fel – det är de som utgör ett hot mot vårt Sverige. På söndag är det val. Och jag tigger, jag önskar och kräver inget hellre än en hejdundrande revolution.

Alla studenter har rätt att må bra

"(Vi vill) ... framföra att en psykolog borde finnas vid varje studenthälsa, i linje med den skollag som just föreslagits. En psykolog behövs eftersom denne inom sitt kompetensområde kan ge professionell hjälp och behandla studenter med ångest, stress och depression. Här räcker inte en kurator eller studentpräst för att täcka studenternas behov.

Vi vill också påpeka att fler yrkesprofessioner, såsom arbetsterapeuter, dietister och sjukgymnaster, med fördel kan användas i arbetet med att förebygga studierelaterad ohälsa."

Så här skriver Saco Studentråd om sjukhälsovården i sitt remissvar angående SOU 2009:28 Stärkt stöd för studier – tryggt, enkelt och flexibelt. Dagsläget är något helt annat. I takt med att offentliga sektorn tvingas skära ner gång på gång krävs idag på olika håll en utredning av den sökande, studenten ifråga. Kuratorers hjälp och dylikt går till de som "behöver det mest/bäst". Vad är det för logik? Alla har väl olika problem, mår man dåligt så mår man ju dåligt. I Göteborg ser läget ut som beskrivits. Ska detta vara statligt ägd skola? Välfärd? Ska man behöva vara rädd för att gå till studenthälsan, bäva för att man inte "kommer in"? Göra sig sjukare än vad man var från början? Ytterliggare ett problem med detta är också att utredningarna av sökande studenter lätt skulle kunna komma att snedvridas. Ju längre detta systemet pågår, ökar risken att mentaliteten vänder till något liknande "Rädda dem som räddas kan."

Skolminister Jan Björklund profilerar på en valaffisch där texten "Sverige ska vinna Nobelpris. Inte bara dela ut dem." pryder utrymmet. Det kanske är ett mål som kan vara lättare att nå om studenter och forskare på högskolor och universitet runtom i landet har rätt till den hjälp som många någon gång i livet behöver. Alla har rätt att må bra.

Feministiskt Initiativ?

"Tanken är att mer resurser till den offentliga sektorn ska leda till att lönerna höjs inom vård, skola och omsorg. Denna strategi för höjda kvinnolöner bortser dock helt från de underbetalda kvinnorna inom den privata sektorn."

Gudrun Schyman föreslår nu en statligt inrättad fond för att jämna ut löneskillnader mellan kvinnor och män - inom den privata sektorn. Josefin Brink svarar på Schymans debattinlägg. Brink ställer frågan varför skattebetalare ska finansiera privatägda företags löner. Dessutom påpekar hon att problemet inte ligger i att det saknas pengar - det är systemet det är fel på. Att Tv-sändningen med Lars Ohly kunde bli ett så bröstpump-fixerat samtal handlar inte om att vänstern tvingar småbarnsmammor från amningen - för det gör vi inte. Diskussionen mynnar ut i att samhället lägger ansvaret på mammorna - ammar man inte är man en dålig mor. Detta gör också att lönerna kan pressas, eftersom en kvinna inte är lika säker arbetskraft som en man. Följden blir att småbarnsfamiljer rättar sig efter systemen som finns, annars skulle de förlora flera tusen i månaden. Och så här snurrar det på. Frågan om föräldraförsäkringen är beroende av frågan om kvinnolönerna. Och tvärtom.

Schyman nämner problemet själv; "Vi vet av erfarenhet att resurstillskotten till offentlig sektor hittills inte har resulterat i ett minskat lönegap – av det enkla skälet att kvinnors löner inte prioriteras framför andra behov i den offentliga sektorn." men hon missar hela poängen. Med hennes förslag blir det precis som de gamla avlatsbreven. Modellen är även likadan för utsläppsrätterna. Som storföretag kan man köpa ryggen fri.

Stärk arbetsrätten!

Finns det saker som jag måste utsättas för bara för att jag är 20 år? För att jag är tjej? Student (och därmed sommararbetslös)? Precis som man tydligen bör räkna med att bli lite åsidosatt på bostadsmarknaden (för hur många ungdomar har inte bott i små krypin för hutlösa priser, eller för den delen - hur många ungdomar tvingas att bo hemma tills dem är 25?) bör man alltså fortfarande räkna med att arbetsmarknaden inte är en särskilt lämplig plats för oss under 30.

Jag studerar vid högskolan och frilansar med det mesta som innefattar kreativitet och framträdande. Film, teater, ljud- och ljussättning, scenografibygge. Att jag har valt en bransch som står mer eller mindre utan pengar är en sak. Att jag blir hunsad med på min arbetsplats är en helt annan. Det är sagt att artister/skådespelare och scenarbetare utför ett arbete som är av samma kaliber som gruvarbete. Skitfarligt, helt enkelt. Enligt mig finns det ett visst ansvar i att göra en arbetsplats så säker som möjlig att jobba på. Underhålla scenen, kan ju vara en bra idé.

Sommaranställningen innebar att jag skulle sätta ljud och ljus på en föreställning. I knappt en månad satt jag på ett dammigt loft och reglerade mikrofoner och spotlights. Detta loft är uppskattningsvis 3,40 meter högt, med endast mjukisolering i vissa delar av golvet. Loftet har inga säkerhetsräcken, eller någon form av stabil trappa. Det är stege som gäller. I showen användes eldkonst, och allting var preparerat för att vara säkert för publiken samt ensemblen. Varken fläktmöjlighet, brandsläckare eller brandfilt fanns att tillgå uppe hos mig och tekniken. Och tro mig, tekniska prylar brinner bra.

Förutom allting som saknades av fallsäkerhet och brandsäkerhet så fanns det en väldig massa andra saker. Bland annat bestod tekniken av elva stycken lampor 3000 grader varma - vardera. Ovanvåningen med sina tre millimeter dammlager var full med prylar som inte lämnade någon som helst fri passage. Och här befann jag mig, under de allra hetaste dagarna i juli 2010. Som vi alla vet stiger värme uppåt. Jag har även blivit utskälld för att inte ha tagit hand om saker som låg utanför mitt arbetsområde.

Min sommaranställning hade inte några skriftliga avtal, inte något ob-tillägg och ingen försäkring för anställd. Jag visste inte heller med säkerhet vilken totallön jag skulle få, eftersom det inte fanns papper skrivna. Med andra ord fanns det inga arbetsrättigheter, bara plikt. Skattepengar drogs precis enligt reglerna.

Jag vet att alla med lite ålder oftast har råd att säga nej till ett sånt här jobb. Det är ingen fyrtioåring som förväntas att ta anställning av denna typ, och antagligen skulle ingen ens komma på tanken att fråga fyrtioåringarna. Men bland ungdomsarbetslösheten, där kan man hitta de villiga! Om jag inte hade fått det här jobbet hade jag inte haft pengar alls i sommar, och fått låna ännu mer pengar av mamma för att klara hyran. Dessutom är jag som ung hungrande efter erfarenhet och kontakter inom det jag utbildar mig till. Jag undrar hur mycket jag måste åldras och hur manlig jag måste bli för att få bra arbetsvillkor.

Regeringen gör ingenting åt bostadsbristen

Likt resten av Sverige rapporterar hyresgästföreningen i Landskrona att det finns för lite hyresrätter och att det är för dåligt upprustade. Detta gör de självklart inte av en slump, regeringen företräder överklassen och man vill hellre att bostadsrätter byggas än hyresrätter så de som har mest pengar slipper stå i kö och kan köpa sin lägenhet istället. Bland det första den borgerliga regeringen gjorde, alltså bland det som de borgerliga tyckte var sämst i Sverige var att ta bort ett investeringsstöd som gjorde det billigt för företag att bygga hyresrätter. Efter det har byggandet av hyresrätter minskat med minskat med 66 % mellan 2006 och 2008. 

Regeringen har försökt med reformer för att minska bostadsbristen dock, man har gjort i stort sätt allting som finns att göra - utan att bygga de hyresrätter som behövs. Det går 128 000 ungdomar utan bostad och det enda regeringen har försökt med är att göra det lättare att hyra ut sin vind eller liknande. Bostad borde inte vara en vara som alla andra utan en rättighet, förrutom rätten att kunna flytta när man vill drabbar det även många studenter eller arbetslösa då de inte kan flytta dit de önskar pga att det inte finns lägenheter de har råd att bo i.  Det finns ett enkelt svar på vad man ska göra åt bostadsbristen - bygg bort den! Återinför investeringsstödet och använd några av de 100 miljarder som regeringen sänkte skatten med. Det hade de flesta tjänat på.