"(Vi vill) ... framföra att en psykolog borde finnas vid varje studenthälsa, i linje med den skollag som just föreslagits. En psykolog behövs eftersom denne inom sitt kompetensområde kan ge professionell hjälp och behandla studenter med ångest, stress och depression. Här räcker inte en kurator eller studentpräst för att täcka studenternas behov.
Vi vill också påpeka att fler yrkesprofessioner, såsom arbetsterapeuter, dietister och sjukgymnaster, med fördel kan användas i arbetet med att förebygga studierelaterad ohälsa."
Så här skriver Saco Studentråd om sjukhälsovården i sitt remissvar angående SOU 2009:28 Stärkt stöd för studier – tryggt, enkelt och flexibelt. Dagsläget är något helt annat. I takt med att offentliga sektorn tvingas skära ner gång på gång krävs idag på olika håll en utredning av den sökande, studenten ifråga. Kuratorers hjälp och dylikt går till de som "behöver det mest/bäst". Vad är det för logik? Alla har väl olika problem, mår man dåligt så mår man ju dåligt. I Göteborg ser läget ut som beskrivits. Ska detta vara statligt ägd skola? Välfärd? Ska man behöva vara rädd för att gå till studenthälsan, bäva för att man inte "kommer in"? Göra sig sjukare än vad man var från början? Ytterliggare ett problem med detta är också att utredningarna av sökande studenter lätt skulle kunna komma att snedvridas. Ju längre detta systemet pågår, ökar risken att mentaliteten vänder till något liknande "Rädda dem som räddas kan."
Skolminister Jan Björklund profilerar på en valaffisch där texten "Sverige ska vinna Nobelpris. Inte bara dela ut dem." pryder utrymmet. Det kanske är ett mål som kan vara lättare att nå om studenter och forskare på högskolor och universitet runtom i landet har rätt till den hjälp som många någon gång i livet behöver. Alla har rätt att må bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera gärna men uppför dig!