Jag vill berätta för Bingsgård om händelserna i Malmö

Denna debattartikel blev publicerad i Kristianstadsbladet och Aftonbladet under vecka 3, 2012.

”Malmö – en pangstad nära dig!”, ”Kom till Malmö och träffa folk” och ”Här skjuter vi inget på framtiden – vi skjuter idag.” Torsdagen den 12/1 twittrar Trelleborgs kommunalråd Ulf Bingsgård (M), flera idéer till Malmös nya slogan. Lördagen därpå förklaras det i Kristianstadsbladet som ett skämt. Jag förstår inte skämtet. En kvinna sköts till döds i sitt hem så sent som kvällen innan twitteruppdateringarna. Bingsgård menar att han ”ville lyfta en debatt”. Händelserna och samhällsproblemet i Malmö påverkar ju Trelleborg också – om alla polisresurser läggs i Malmö.

Jag vill berätta för Bingsgård om händelserna i Malmö. Vissa skaffar sig vapen och försvarar sina ekonomiska intressen. Andra dör – skjuts ihjäl, förblöder på öppen gata och har kanske inte ens hunnit fylla sexton år. När det gäller de anhöriga är journalisthedern som bortblåst. Varje skott förändrar nog minst tio liv. I Malmö sker sorgen, rädslan, ilskan, frustrationen. Jag vill så gärna berätta, men jag tror inte att Bingsgård skulle lyssna. Han verkar nöjd bara Trelleborgs polisstyrka får rätt antal man.

Om någon tog illa upp kan man ”höra av sig och fråga. Då får man en diskussion”, säger Bingsgård. I slutet av artikeln inser Bingsgård ändå att hans kommentarer kan tolkas negativt. ”Som alla andra lär jag mig sociala medier efter hand.” Lär sig Bingsgård att visa respekt efter hand också? Det är så mycket jag vill fråga. Tyvärr svarar Ulf Bingsgård inte på mina mail.

Handling är värt så mycket mer än ord

Vi behöver mer värme i Malmö. Så långt är jag med Sydsvenskan, men att tidningens internetbaserade kampanj ”Vi älskar Malmö” skulle göra någon större skillnad, så som den ser ut idag, är jag ytterst tveksam till. Sydsvenskan driver ”Vi älskar Malmö”-bloggen och publicerar inskickade bilder och texter både i tidningens internetpublicering och i den papperstryckta upplagan. På Facebook kan man kommentera och ”gilla” på kampanjsidan. Enligt Sydsvenskans kulturchef Rakel Chukri är meningen att ena och förena malmöborna, att fylla ”en av mediernas viktigaste uppgifter: […] fungera som ett torg för medborgarna”. Malmö är en stad byggd på mångfald och framåtblickande. I stadens uppbyggnad finns en naturlig enighet som inte går att återskapa eller övervinna på Facebook. Per Svenssons uttalande i Tomas Engströms ”Slaget om Malmös själ” i tidningen Fokus är klockrent. Gränserna mellan olika områden håller på att suddas ut, säger Per Svensson. ”Stockholm och Göteborg däremot har byggt bubblor på ett helt annat sätt, med helt andra avstånd mellan människor och grupper.”

Sydsvenskan skriver att ” skotten förstör så mycket av det som byggts upp.” Detta är ren och skär lögn. Staden lever i skräck, oro och ilska, men vi finns kvar. Mångfalden, kulturutbudet, befolkningen. Allt finns kvar. Värmen som redaktionen säger sig vilja sprida finns också redan här, det handlar bara om hur man riktar den. Av allt att döma är vi många som älskar Malmö, de drygt 14 000 personerna på facebooksidan kan väl inte ha helt fel. Krönikörer har dragit paralleller mellan kampanjen och Birgit ”We shall overcome” Friggebo. För mig finns det dock en viss skillnad, då jag i ”Vi älskar Malmö” ser en potential – som tyvärr inte nyttjas. Var finns de hederliga gamla demonstrationerna när de behövs som mest? Var finns megafoner, hastigt uppslagna partytält, högtalare med musik och varmt te och kaffe till självkostnadspris? Varför arrangerar inte ”Vi älskar Malmö” bussturer så att sportälskande malmöiter tillsammans kan åka och titta på matcher? Hur skapas det gemensamma ”torget” genom att privatpersoner kan skicka in sina favoritbilder tagna var för sig och på olika håll i staden, när man som tidningsredaktion skulle kunna lägga lite krut på att arrangera gemensamma fotodagar i olika stadsområden? Ett gäng journalister och ett gäng glada amatörfotografer skulle kunna lära sig och varandra hur mycket som helst – det är ett givande och ett tagande. Att endast skapa en facebooksida där man ska klicka på ”gilla”-knappen och skriva ”kärleksförklaringar till Malmö” enar inte, det håller oss bara kvar hemma framför varsin datorskärm. Det är på gator och torg kärleken behövs. Det är där skotten avlossas. Det är där rasismen frodas. Och det är där det i slutändan visar sig vilka som älskar Malmö.

Jag minns att det var grått över staden. Grått och mörkt. Från Malmö Central tog jag tåget till Kristianstad och någonstans efter Höörs station sprack molntäcket upp. Det var nog första gången jag såg solen sedan ”den nye lasermannen” smugit sig in i någons artikel. Begreppet blev under kort tid relativt etablerat och spädde på den skräck som redan hade hunnit sätta sig i Malmös kyliga blåst och fallande mörker – den där skräcken som skapar en tryckande känsla i bröstet. Jag är trött på den allmänna medierapporteringen. Det vi får som vardagsmat är skottlossningar, ett brinnande Rosengård och ökad gängverksamhet. I senaste numret av Forskning och framsteg presenterar Henrik Höjer att våldet har minskat sedan 1990-talet, men det är det nog få som vet om eller känner av. Den generella känslan hos folk är förmodligen att det var bättre förr, i alla fall om man ser till dagens bild av våldsbrottsligheten. Att olika medier är duktiga på att bre på, är väl inget nytt. Under helgen då jag var i Kristianstad blev ”den nye lasermannen” anhållen och sedan även häktad – och fick nytt smeknamn dessutom: ”38-åringen”. Alltsedan häktningen följs ett numera sedvanligt intresse i att exponera, hänga ut allt från identitet och integritet till årsinkomst. Sydsvenskans Andreas Persson skriver om ”38-åringens” uppväxt, eventuell psykologisk eller medicinsk status, fritidsintressen, utbildningar, och anställningar. Det hann inte ens gå en vecka innan ”38-åringens” bilder var publicerade i media. Bildpubliceringarna har fått stor kritik eftersom polis och åklagare inte kommer kunna göra sitt jobb. Media har helt enkelt förstört bevismaterial. Polis säger att mediebevakningen kring fallet är snudd på ofredande av anhöriga både till den häktade och till de drabbade. Är det på detta vis vi ska finna värmen i Malmö? Hur då? Kampanjen blir motsägelsefull och inte minst sagt ironisk. Sedan ”38-åringen” häktades har ”Vi älskar Malmö” fortsatt på samma spår, det skrivs kärleksord, bloggas hit och dit, skickas in bilder och filmer. Övriga delar av tidningen har som sagt inte särskilt kärleksfull ton. Jag börjar fundera på om ”Vi älskar Malmö” är en kuliss för något helt annat. Sydsvenskans kampanjblogg har nu tillgång till uppskattningsvis 1000-2000 bilder och filmer, om inte mer – och detta utan att ha behövt skicka ut en enda journalist.

Reclaim i Malmö

Ett "reclaim" (ta tillbaka) skulle hållas i rosengården för att köra bort polisen, istället blev anarkisterna bortkörda!

Jag tycker det är bra gjort av Rosengårdsborna som kör bort dessa här reclaimare som sticker till andras bostadsområde och festar. De ger Rosengården bara sämre rubriker i tidningarna och bidrar inte med något egentligen, detta har jag sagt i ett par dagar och valde heller inte att ansluta mig.

Ska man "reclaima" ett område så får man organisera dom som bor där, det räcker inte med att dra dit med en ljudbil och festa, detta löser inga problem. Det kräver långsiktigt arbete och inte ett jippo för att klara upp situationen i Rosengården.

Jag är definitivt för att socialister satsar på Rosengården eftersom jag tror att det har potential eftersom det är ett arbetarklass område utsatt för mycket rasism från samhället, t.ex. med orättvis mediabild som dessa recliamare späder på.

Man måste börja organisera Rosengårdsbona igenom att vara där ofta, igenom att tala om varför det ser ut som det gör och att det handlar om klass, helst av allt är det ju bäst om de som bor där sköter sina problem själv!

Vi i vänstern ska inte agera några hjältar sån drar runt i sverige, arrangerar jippo och försöker lösa andras problem, jag är nästan glad att det gick som det gjorde och hoppas att vänstern tar lärdom av detta och att vi gör rätt i framtiden.

Reclaimets hemsida.
Video när de blir bortkörda.
Liveupdate från reclaimet.