Sänk studiestödet för humaniora och konst

I dagarna kunde höras och läsas i medierapporteringen att Svenskt Näringsliv vill sänka studiestödet (det vill säga öka lånedelen av studiemedlet) för humaniora och konst. Det tyckte jag var helt vansinnigt och skrev därför det här:

Hej!

Jag är nyfiken på varför man inte föreslagit att utbildningsplatserna ska minska, och på så vis spara pengar som kan gå till andra kurser, program eller skolan i helhet? Om SN tog in det i kalkylen skulle det inte heller utbildas för många i förhållande till hur stor efterfrågan branschen har.

Med vänliga hälsningar
Louise Buenafe Mistén

Ps. Jag har fått veta av en vän som studerar till meteorolog att det utbildas vansinnigt många i jämförelse med hur många som arbetar med det idag. Inkluderas dessa fysiker också i SN:s förslag?

Malin Sahlén svarade:

Hej,

Så kul att du har läst rapporten, tack för dina synpunkter!

Vår tanke med rapporten var att visa att det finns vissa utbildningar som leder till utbildningsval som på lång sikt är negativa för en persons livstidsinkomst och chanser på arbetsmarknaden. Risken att inte få ett jobb kan dock vara svårt att överblicka för en blivande student. Därför är det rimligt att utbildningssystemet också ger vägledning så att personen kan göra ett genomtänkt utbildningsval. Tyvärr framställdes våra förslag i media på ett sätt som inte helt speglar vårt resonemang i rapporten. Till exempel vill vi inte alls hindra personer från att göra fria val till högre studier eller peka ut enskilda inriktningar. Vi vill att man som blivande student ska tänka på att studierna är investeringar i mycket tid och pengar – man bör få en chans att göra väl informerade val.

Vad vi vill, är följande:

- Det måste finnas jobb för unga människor, så att man inte att sysselsättningsbrist väljer studier – det ska man ju göra av intresse och med tanke på sin framtid. Därför måste arbetsmarknaden fungera så att det finns fler jobb, för dem som egentligen vill jobba.

- För det andra måste universitetens incitament förändras. Det är inte vettigt att högskolorna kan starta vilka utbildningar som helst och för detta få statliga medel. Idag finns väldigt många utbildningar med tveksamma syften – och då menar vi s k hobbykurser och exempel kan vara Harry Potter och hans världar; Kreativ matlagning; Svampkunskap, osv. Vi vill att studenternas faktiska framtidschanser ska vägas in i universitetsanslagen.

- Vi vill också justera bidrags- och lånedelarna i studiemedlet. Den som har hög chans till jobb kan få lägre låneandel och högre bidragsandel, och omvänt för utbildningar med låga chanser till jobb. Här är det viktigt för oss att poängtera att vi inte pekar ut särskilda utbildningar – det var just här som medievinklingen brast – utan det handlar helt enkelt om kurser/utbildning med tveksam nytta för studenten. Vi tror att man på så vis kan ge blivande studenter en signal om hur framtiden brukar se ut. Man är fortfarande fri att välja, men en mild signal om vad man väljer. Det skulle kunna fungera på samma sätt som differentierade avgifter till a-kassan, som styrs just av arbetsmarknadssituationen, eller för den delen att olika bilmärken kostar olika mycket att försäkra.

Här finner du rapporten om du vill läsa mer själv:

http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/ungdomsarbetsloshet/konsten-att-strula-till-ett-liv_136378.html

På söndag har vi ett seminarium med en djupare diskussion. Du är välkommen!

Hälsningar

Malin

Varpå jag skrev:

Hej!

Efter att ha läst rapporten kan jag inte hålla med om att ni inte pekar ut särskilda utbildningar. Det fokuseras alldeles särskilt på humaniora och konst i de olika tabellerna och bilderna. Det läggs stor tyngdpunkt i hur lång tid det tar för humanisterna att utbilda sig och inom hur lång tid dessa sedan är på arbetsmarknaden. Detta jämförs med motsvarande siffror för studenter inom teknik och tillverkning. Andra utbildningsområden utpekas överhuvudtaget inte samma utsträckning.

Vad som inte vägs in i rapporten är hur mycket mer kunskap som ofta krävs inom till exempel teknik, samhällsvetenskap, psykologi och filosofi för att kunna tillgodogöra sig en examen inom humaniora och konst. Ofta har humanisterna studier och examina inom flera områden för att kunna utföra sitt arbete. Jag kan dessutom tänka mig att 7,5 hp Ortsnamn är bra för de som studerar till exempel geografi, historia, statsvetenskap och urbanism. Svampkunskap är säkerligen nyttig kunskap för botaniker, studerande inom alternativ läkemedelskonst och terapi samt hotell- och restaurangbranschen.

Rapportens klara utpekande av just humaniora och konst samt resonemanget om att människor skulle göra sina studieval främst beroende på den framtida inkomsten -

"Om de som väljer inriktningar inom humaniora och konst endast tjänar hälften så mycket som de som väljer tekniska inriktningar borde fler söka sig till de tekniska utbildningarna"

- indikerar att Svenskt Näringsliv tänker i siffror och pengar. För en student som väljer att studera inom teknik och utveckling men som inte är ett dugg intresserad av ämnet kommer studierna att ta längre tid, än för någon som brinner för valda utbildningen och yrket.

Yrkesutövare inom humaniora och konst är ofta starka inom eget företagande. Att arbeta inom detta fält är ofta svårt, slitigt och tidskrävande och ger låg inkomst. Svenskt Näringsliv talar ofta gott om egna företagare, och vad jag har förstått förespråkar Svenskt Näringsliv mer egenföretagande. Enligt tabellerna i rapporten påvisar författarna själva att studie- och arbetsgruppen inom humaniora och konst är en av de med allra lägst inkomst. Författarna föreslår sedan att höja skulderna i synnerhet för denna arbetsgrupp. Jag är nyfiken och undrar vad Svenskt Näringsliv har emot just konst- och kulturarbetare.

Rapporten ger inte en mild signal som Svenskt Näringsliv vill antyda. Rapporten är nästintill ett förslag på stoppkrav att utbilda inom humaniora och konst. "En mild signal" och "väl informerade val" skulle vara att förespråka begränsningar i antalet utbildningsplatser, samt att ge de blivande studenterna just information.

Med vänliga hälsningar
Louise

Jag kom på att jag glömde skriva ”Tack för ditt svar!” Frågan är dock om jag är så glad för svaret.