Nämen, är du hetero?

Det pratas ofta om tolerans och acceptans när man diskuterar HBT-personers rättigheter. Man tolererar och accepterar något trots att det är udda, konstigt eller fel, och menar att man är en god medmänniska om man tycker att "de får hålla på med vad de vill, bara de inte står och hånglar mitt på öppen gata". Hela samhället utgår ifrån att människor är heterosexuella, och är man något annat så avviker man från normen, och blir direkt sedd som något annat än "vanlig". Detta sätt att tänka skapar bara onödiga motsättningar mellan människor och främjar en "vi och dem"-känsla.

Vi ska inte tolerera eller acceptera någon för deras sexuella läggning eller identitet, vi ska se människor som människor och inte definiera folk utifrån vem man vill ligga med eller vilken sexuell identitet man har. Samhället måste verka för att ingen ska behandlas annorlunda eller bli diskriminerad och det ska inte vara okej att uttrycka homofobiska åsikter eller särbehandla någon på grund av deras sexuella läggning eller identitet. Detta kan tyckas givet, men fortfarande ses diskriminering mot HBT-personer inte som ett stort problem, på Kulturbolaget i Malmö tillät man till exempel dancehall-artisten Beenie Man (som i sina texter bland annat berättar att han vill hänga lesbiska och skära halsen av homosexuella) att uppräda, trots starka protester från bland annat RFSL. Och fortfarande går statliga bidrag till uttalat homofobiska religiösa ungdomsförbund. Vi är långt ifrån ett jämställt samhälle där HBT-personers rättigheter är en självklarhet och där din sexuella läggning eller identitet inte påverkar hur människor ser på dig.

Homofobi ska aldrig få bli legitimt, varken på KBs scen eller hemma vid köksbordet. Vi måste fortsätta att kämpa för alla människors rättigheter, allas lika värde och sexuellt likaberättigande.